Jag har, som många andra, nåt sorts beroende av både Facebook och Twitter. Mest det senaste just nu.

Har en tjej som jag följer på båda ställena. Hennes inlägg är ofta lite pessimistiska och negativa. Lite att man ska tycka synd om henne hela tiden. Det kan vara allt från att hon har huvudvärk (igen) till att den !-åriga dottern vaknar för tidigt ( i hennes mening) eller att dottern är "jobbig". Ang dottern så har jag svårt att förstå henn, för hon har den mest harmoniska och lugnaste 1-åring man kan önska sig.

Mina inlägg o andra sidan brukar vara mer åt det possitiva hållet. Jag är det i naturen och vill få andra att tänka till och se allt det vackra runt omkring oss. Vi lever trots allt i en underbar natur och oftast så stressar vi runt och glömmer att njuta.

Nu har denna tjej "tröttnat" på alla sånna inlägg. Jag citerar: "Det har börjat smyga in sig livet-är-bara-härligt-ala-facebook-statusar-tweets här. Kan vi sluta upp med det? Omedelbart."

Det jag frågar mig då är:

1- Vilken stackars människa kan bli irriterad på sånt?

2- Vad är en "ala-facebook"-status?

3- Hur MÅR människan bakom en sån Tweet?

Detta kan provocera mig totalt. Men vet samtidigt inte om jag ska lägga energi på det. Egentligen inte. För nu när jag skriver om det så känner jag hur det bubblar i kroppen. På ett negativt sätt.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är dålig på att blogga. Fast viljan finns. Jag har mycket på firman, även om det lättat opp mycket sedan de 2 nya anställningarna. Men jag har inte återhämtat mig riktigt än efter allt slit som var innan. Jag har ju en längre återhämtning pga av...

....på mig själv. Jag vet ju att det är trevligare att komma upp på morgonen till en ren diskbänk. Varför ser jag till att detta möter mig idag? ...

Har tagit fram Crockpoten. Det är andra gången jag använder den. Fick den i present i januari. Denna gång har jag lagt i en hel kyckling, som vilar på en bädd av morötter och lök. Puttade även i 2 gröna äpplen i stora klyftor. Slog på 2 dl vitt vin o...

Äntligen har jag startat opp en blogg igen. Har varit borta från bloggvärlden något år. Ibland har det varit skönt och ibland har jag saknat det. Saknat att få dela med mig om tankar och sysslor. Även om inte så många läser bloggen så är det ändå en ...